Dansar med vargar heter en skuggspelsföreställning jag ser i Chengdu. Hunan dock- och skuggspelsteater spelar en otroligt välgjord föreställning. Skuggspelsskärmen som är tredelad löper över hela scenen och används också för projektioner, spelet kompletteras med lite tredimensionella figurer framför skärmen.
Skickligt dramaturgiskt uppbyggt, sidoskärmarna används för tillbakablickar och detaljbilder. Berättelsen om pojken som växer upp med vargmamma och till slut återlämnas till sin riktiga människomor är rafflande dramatisk. Här störtas i forsen och skogsbrand utbryter när inte vargflocken mobbar sin svanslösing. Men en mamma är en mamma! Hur det nu är, så blir det en gripande föreställning.
Estetiskt känns inte Disney-traditionen så långt borta med sina skojiga apor och pratsamma fåglar. Hur kan det ha gått till? Skuggspelen var om inte helt förbjudna så grundligt motarbetade under kulturrevolutionen. Vad kan det ha betytt för hela konstformen?
I Europa betraktas skuggspelet som kinesiskt och blev på modet på 1700-talet tillsammans med sidentyger och te. Ett par tusen år f. Kr. fanns skuggspelet i Kina, och de årtionden som skuggorna hamnade i kylan är jämförelsevis en kort period.
I Chengdu byggs nu ett nationellt dockteatermuseum och man börjar med en generös utställning som förebådar det färdiga museet. Vacker, interaktiv och informativ berättar utställningen om olika tekniker (hand- tråd- och stavdockor vid sidan av skuggspelen) och ett samtal med museiledningen ger en bild av hur man nu går till väga. Det gäller att leta upp undangömda dockteatrar eller samlingar, och sätta in dem i sitt sammanhang.
I ett långt perspektiv blir frågor om vad som är genuint eller återskapar och kopierat grumligare. Kanske Disney helt enkelt ska ses som ett världsarv för alla att ösa ur, så som Västerlandet försett sig med kinesisk konst och estetik genom seklerna.
Margareta Sörenson