Foto: Jonas Jörneberg.
Niki Gunke Stangertz: Låt maten tysta mun, regi Cilla Thorell, Unga Klara, målgrupp: åk 8, föreställningens längd: ca 1 timme
Klassrumsteater: vem vinner? Teatern eller klassrummet? Två uråldriga strukturer kämpar om herraväldet och den här gången är det svårt att säga vem som går segrande ur striden.
Niki Gunke Stangertz har själv skrivit manus och spelar huvudrollen i Låt maten tysta mun, en pjäs om ätstörningar. Den ingår i Unga Klaras hälsopedagogiska projekt i samarbete med landstinget i Stockholm. Kanske berättelsen om flickan som äter, kräks och tränar är självupplevda, kanske inte. Men är det någon som vinner i den kamp mellan formerna som pågår framför publiken, så är det Niki Gunke Stangertz själv. Hon lyfter gestaltningen av en gymnasieflicka så att den kan öppna för iakttagarens egna reflektioner. Fylla i den snabba skissen av mamman med kvällsjobb, lillasyster som behöver mycket hjälp, pappa som är frånvarande och dricker – alltsammans faktorer som inte nödvändigtvis leder till just ätstörningar. Men som kan göra det. Trots att hon skildrar ett besvärligt sjukdoms- och missbrukstillstånd, gör Niki Gunke Stangertz det med rolig spelgädje, en liksom smittande aptit och livslust.
När pjäsen stannar upp i sjungna eller andra kommentarer trillar allt dessvärre tillbaka i klassrumsnivån. Dragkampen mellan teatern och klassrummet pågår föreställningen igenom och det är svårt att med ett ryck få klassrummet att släppa greppet. Det går bara nästan, tyvärr.
Margareta Sörenson