Att säga att Cirkus Cirkör byggt upp ett imperium vore väl att ta i. Men det är onekligen anmärkningsvärt att en så ung företeelse (18 år) i svenskt kulturliv har hunnit etablera sig så stabilt och med så många olika verksamheter.
Klokt drag att tänka på tillväxten. Utöver själva Cirkus Cirkör som skapar uppsättningar som turnerar land och rike runt bedrivs pedagogisk verksamhet på grundskolans alla stadier och gymnasiet. På senare år finns också en högskoleutbildning på Dans- och Cirkushögskolan, där Cirkörs grundare Tilde Björfors har en professur. Vidare finns Cirkör LAB, Laboratoriet för Artistisk Briljans, där yrkesverksamma kan arbeta med konstnärlig research. Samt Ung Cirkör, en grupp med barn och ungdom 9 till 18 år, som tränar och uppträder.
Sen gäller det förstås att fylla på underifrån hela tiden. Så när det vankades Cirkusbrunch i helgen med Ung Cirkör i Hangaren i Subtopia i Alby (söder om Stockholm) är det först köttbullar och våfflor till brunch, sedan föreställningen Stormen av Ung Cirkör och sedan pröva-på. För 150 barn, visade det sig, som hängde i trapets och tyg, gick på lina, jonglerade och gjorde volter.
Föreställningen gav en provkarta på svårighetsgrader, men den hade också en distinkt form och stil där gruppens olika storlekar (några pyttesmå!) fogades samman i svart-vitt och lite förundrat allvar. Ett kvinnligt clownnummer på höga klackar och resväska, noterades. Resväskan var en röd tråd, och anger något om uppbrott, tillfälligheter och ta sig vidare i världen.
Cirkusen kan nå många unga och små direkt genom att tilltala alla med spring i benen. Det går en våg av ”devicing” och interaktivitet genom all scenkonst, men nycirkusen ligger långt fram när det gäller ”entrepenöriellt” tänkande och dit hör tillväxt och framtid.
Sen får jag grubbla vidare på när ny-et trillade bort från nycirkusen och vad det innebär. Samt vad man ska kalla den gamla, vanliga och traditionella cirkusen i så fall. Det ger sig förmodligen med tiden.