Fabulous Beast: RIAN, koreografi: Michael Keegan-Dolan, musik: Liam Ó Maonlaí,
Dansens Hus 5-6 sep, Förställningens längd: 80 min
Ömsom är det som dans bort i vägen, ömsom högtidligt som i en kyrka. Hela scenen i grönt och dansarna i kostym och klänning som på en dansbana. Vad världsmusik är vet vi alla, men världs-dans? Och folkmusik och folkdans? Begreppet folkdans för ny dans används nästan bara för ”urban folk dance”, det vill säga street.
Fabulous Beast saxar och tvinnar ihop dans och teater för sina dansare som medför olika kulturellt bagage. Koreografen Keegan-Dolan har satt samman dans som både liknar arbetsrörelser och glada hopsasteg, svängiga stampningar i följa John-teknik, ”indiska” händer och afrikanska höfter samt dansgolvstänk. (Bjud upp, dansa och gå sen och sätt dig.) Till samtida irländsk folkmusik hamnar man i en slänggunga mellan medeltid och nu, mellan afrikanskt och västeuropeiskt och inte minsta snutt minner om Riverdances urverk. Spillåpipa, säckpipa, trummor, harpa och kompositören själv som solist – och så den fabulöse killen med pyttelitet handklaver som ”battlar” med dansarna.
Det går ett stråk av soul genom all världens folkmusik samtidigt som euforin ligger på lur och plötsligt brister ut. Monotonin som börjar ta form, ska jag kanske se den som minimalistisk? Keegan-Dolan kryssar undan all sentimentalitet och/eller nationalromantik; vilken glad nyhet att han ska koreografera Göteborgsoperans danskompani i vår i ett nytt verk, Shadowland.