Graham Greene / Resor med Moster Augusta / Ystads Stående Teatersällskap
Subtilitet är inte det första man tänker på när det gäller utomhusteater. Förutsättningarna är lika grovkorniga som hästtäckena till utlåning i Marsvinsholms slottspark är tunga och grå.
Graham Greenes Resor med Moster Augusta är en ganska krånglig berättelse med en finmaskig antimoralitet kurrande längst inne i sitt inre. Den urtråkige nyligen pensionerade banktjänstemannen Henry Pulling träffar på sin mors begravning en färgstark moster, som i all hast drar in honom i ett äventyrligt liv.
Johan Huldts regi och bearbetning tar fiffigt tillvara på det subtila och fördelar sin berättelse på fyra aktörer som spelar alla roller. Det vill säga: tre spelar samtliga Henry P växelvis, och resten av rollerna fördelas per person. Snabbt tar man den besvärliga mostern till sitt hjärta i Bror Tommy Borgströms charmanta gestalt. Men också Bill Hugg som älskaren Livingstone och Pale Olofsson som amerikansk CIA-agent och tonårstjej på tågluff är alldeles utmärkta. Med hjälp av hattar hålls rollerna fint isär, och något av det finstilta har att göra med berättartekniken där fyra män i olika storlekar spelar kvinnor, män, poliser, tullare, skurk och lite till. Brokig men inte bonngrann.
Största medaljen ger jag dock till den fjärde aktören och en nyckelperson. Bjarne Löwdin, en av Sveriges allra skickligaste och mest egna teatermusiker (ack, Bisamråttan i Vems lilla mössa flyger?). Löwdin sätter hela pjäsens puls på behagligt andante och låter musiken flyga lätt som slottsparkens svalor mellan stumfilm och showbiz, klassiskt och folkligt på synt, piano, dragspel.
Inget flås och kuta, inga stora flabb. Mer som en gin och tonic: citronens syra, tonicens bittra touche, styrkan i ginet märks först senare.
Margareta Sörenson