Christina Tingskog: Tänja tid och böja rum, Zebra dans, ålder 3-6 år
Tänja tid och böja rum har en underrubrik: Om tid och rum, lite Einstein för de yngre. Jag känner hur en inre danstaliban knackar mig på axeln: kan inte dans bara få vara dans! Måste den alltid användas som ett medel för att berätta och förklara någonting?
Men jag avvisar talibanen. Dans har oftast haft något att berätta eller visa, uttrycka eller kommunicera med gudar eller människor – så varför inte relativitetsteorin? Dansarnas rörelser i ett rum, på ett golv, beskriver ju rikligt förhållanden som närhet och avstånd, snabbhet, långsamhet, kraft och vila och hur relativt alla dessa storheter fungerar.
De tre dansarna som möter en barnpublik i Christina TIngskogs koreografiska idé- och bild verk är mångkunniga, utbildade i musikal och performance till exempel, och kan alla tre sjunga och gestalta på ett sätt som gör tänjandet av begreppen lustfyllt och fattbart, utan att vara lektionsartat. Betyder ett eget rum egen del av en bostad, eller en egen zoon? I dans skapas rumslighet framför iakttagarens ögon lätt och fint, och förvandlas i ett enda steg eller en andning.
Lekfullt och leknära klockar Caroline Hammar sina kolleger Johan Hultgren och Markus Lönneborg att göra en och samma rörelsesekvens i olika tempi och i olika känslolägen. ’Sorgligt’ tar mycket längre tid än ‘roligt’! Musiken är ett kollage av okänt och darlingar från barnkulturen som får nytt stuk.
Samtidigt som det är ett verk av god konstnärlig nivå inbjuder Tänja tid och böja rum till egna reflektioner, både i tanke och rörelse. Det stillsamma slutet med en lång lysande slang som formar sig kring de tre kropparna är vackert och borde få förskolan att komma strömmande till en otippad introduktion till ämnet fysik såväl som bild. Och dans, förstås.
Margareta Sörenson