Vit medelklass har dominerat den teaterpublik som jag ingått i. Men Chicagos befolkning är till en tredjedel afroamerikansk, och möjligen lite fler än så är latinos. Och så finns det andra stora grupper som den kinesiska och den arabiska.
Men dessbättre kommer de till barnteatern! Vilket beror på, i fallet med Chicago Children’s Theatre att skolklasser från områden med svaga ekonomiska resurser får gratisbiljetter. Den konstnärliga ledaren för teatern, Jennifer Russell, förklarar att ekonomin vilar på donationer och sponsorer, bland andra ett av USA:s största flygbolag, och att i avtalet med sponosorerna finns en sådan social verksamhet inskriven.
Så när jag bänkar mig för att se Harold and the Purple Crayon dröjer det lite, men så kommer de! Gula skolbussar proppade med barn i många färger. En flicka puffar på en annan: I love this! Salongen blir packad och stämningen hög.
- Vår ambition är att barn ska få lära känna vad teater kan vara och att det ska vara en härlig upplevelse för dem, säger Jennifer.
Vilket det är! Pjäsen är en musikal med tre musiker på scenen och tre sjungande skådespelare som i den vita scenografin interagerar med projektioner som huvudpersonen Harold ”ritar” i violett med en stor, stor teaterkrita i lila. En slags tablåteater, ”Vad ska jag rita nu?” sjunger Nate Lewellyn i huvudrollen och fram trollas rymdfärd och undervattensresa, dinosaurer och mycket annat. Projektionerna kombineras med dockteater, objekt, kroppsmasker.
Efteråt är det publiksamtal. Vem av rollerna skulle ni vilja vara? En skog av armar – helst Harold, svarar de flesta. Men nästan lika många säger: KRITAN!
Margareta Sörenson