Kulturministern har meddelat att regeringen i sin höstbudget satsar två miljarder på att bygga om Kungliga Teater, till vardags kallad Operan eller Stockholms-Operan. Det låter flott.
Men vad BETYDER det? Man lägger pannan i djupa veck och grubblar. Två miljarder är mycket pengar, men Operan behöver förvisso moderniseras och renoveras.
Lena Adelsohn Liljeroth har kanske med ett ganska elegant penndrag sagt att basta, något nytt operahus blir det inte. Det kan man tycka är snopet, många andra huvudstäder har ”fått” ett fint och samtida hus….Oslo, Helsingfors, Köpenhamn.
Å andra sidan, huset ligger perfekt och, det har sagts förr, om det inte var så mycket restaurangverksamhet i operahuset kunde man expandera inuti huset och få den eller de mindre scener som så innerligt behövs. Rotundan, till exempel, används en hel del, men delas med Operakällaren. Kommer någon ha modet att putta lite, lite på vördnadsbjudande OK?
Knepigare är att förändra ett så gammalt hus som operan rent strukturellt och inifrån. Sekler av hierarkier från chefer och balettmästare i toppen ner till hartslådan för lågstatuspersonal som kårdansare och orkestermedlemmar – hur kan man skaka om där? Den decennielånga frågan om att spela på söndagar – vad är det för in i evigheten, mystisk struktur som nödvändigtvis gör att den dag då man skulle kunna spela dubbla matinéer och kvällsföreställning när ”vanligt folk” har tid att gå – då är det stängt. Märkligt. Liksom att stänga på sommaren, när turister skulle kunna avnjuta opera på andra språk än svenska eller ordlös dans!
Och vad betyder det nya förslaget för dansen i huset? Nu har Kungliga Baletten en driftig balettchef i Johannes Öhman som dessutom har god koll på samtidsdansen. Det är sant att här finns rikets enda danskompani som kan dansa en godkänd klassisk Svansjön eller Giselle, men den starka betoningen på operan som kulturarv från ministern kan också oroa. Alla operahus i världen dansar minst lika mycket samtida som klassiskt – hur skulle annars nya klassiker någonsin skapas? Kulturministern använder i sitt debattinlägg på SvD Brännpunkt idag konsekvent ordet ”balett” och bara när den totala nationella kulturbudgeten refereras begreppet ”dansföreställningar”. I vanligt språkbruk idag används ordet ”dans” för hela fältet, balett betyder specifikt klassisk balett.
…”en modern scen för opera- och balettkonst” – vad betyder det, egentligen. ”Balettkonst”?
Jag tror inte jag har sett ordet förut, och det kanske inte betyder någonting eller något speciellt. Det kan betyda att allt fortsätter exakt som vanligt men med bättre lokaler (rimligt!), eller att något ska förändras.
Många vill det. Operan är idag en het konstform, som Gunilla Brodrej sa på Expressens TV-sändning från dagens presskonferens, och dansen har idag en mycket stor och väsentligt yngre publik än till exempel teatern. Men dansens landskap är omstrukturerat med många andra scener och högt ställda krav på internationellt utbyte. Ett intensivare samarbete med Dansens Hus eller Kulturhuset vore väl fint!
Nej, huset, själva byggnaden avgör inte allt. Men om detta leder till en mer spekulativ ombyggnad med andra scener och bryggor ut i staden och verkligheten runtomkring Gustav Adolfs torg – där får man grubbla vidare.