Plötsligt står de där, ett tjugotal personer med en jättelik prideflagga som fond. Hemtextade plakat: ”sexuell mångfald är en indisk tradition” och ”låt mig vara mig”. Mitt inne på området för teaterfestivalen i Thrissur i södra Indien, Kerala, är det demonstration och folk samlas runt om och kollar intresserat.
Homosexualitet och ”onaturliga sexuella handlingar” förbjuds nu i Indien. Det är samma steg bakåt som kan iakttas på många håll i världen, och formellt hänger nu frågan mellan lagstiftande myndigheter och parlamentet. Det är val om fyra månader och alla tror att det hinduiska nationalistpartiet kommer att segra, och då, om inte förr, kommer förbudet hur som helst att realiseras.
Det är dystert; den enda trösten är att demokratin fungerar, i princip, i Indien, att man kan demonstrera. Och att toleransen är stor. Demonstranterna har sannerligen rätt i att sexuell mångfald är en indisk tradition. Transvestism är en del av den indiska kulturen och traditionen, cross-dressing regel i de traditionella dansteaterformerna.
Demonstranterna sjunger taktfast en sång som avslutning; den låter i mina öron både vemodig och kämpaglad. Flera av föreställningarna jag ser handlar om gruppvåldtäkterna av kvinnor; den frågan upprör och engagerar många. Mer om det i nästa inlägg.