Helgens danspremiär i Göteborg var en kluven upplevelse. Men med mig från rikets andra stad har jag en liten broschyr där man kan beundra detta: ett nytt, mindre men mer flexibelt scenhus i anslutning till den fina faktiskt tjugo år gamla operan. Första spadtaget tas nu, färdigt om två år. Tätt intill, så det blir samma härliga läge, men alltså just ett sådant hus som vi i Stockholm tydligen aldrig kan få.
Vad är det med Göteborg? Vad är det med Stockholm? Nu utreds det gamla operahuset här, men den göteborgska devisen ”Våga mer” känns avlägsen. Scenkonsten förändras och differentieras – den nya scenen i Göteborg är tänkt att passa modern dans såväl som barockopera och att möta den allra yngsta publiken – morgondagens vuxna biljettköpare.
Avundsjukt glor jag på Tengbom arkitekter/ Jan Izikowits skisser för huset som helt kort kallas GO+. Bara en sån sak. Stockholms befolkning växer så det knakar, hur ofta talas det inte om de två fulla SL-bussar nyinflyttare som anländer dagligen? Det blir faktiskt en hel göteborgsbefolkning på en halv miljon som ska pressas in i Stockholm (tror man) de närmaste 15-20 åren. Det betyder, bland mycket annat, mycket större skatteunderlag. Många fler som vill ta del av stadens rika kulturliv. Som måste vara än mer varierat. Jag vet att det finns något som heter göteborgsanda, och som inte bara alltid är underbar och som omfattar både fotboll och Lisebergskanin. Men i alla fall. Å, Göteborg!