Dinis Machado: Paradigm, WELD till och med 16 januari
Rummet, ljuset, materialen och föremålen – modernismen, ren eller ”post” eller till och med post-post håller stilen. Dinis Machado dansar faktiskt, rör sig i och runt en konstruktion av supertunn plast i en hängande, ljusdekorerad ram, så att publiken och aktören är inneslutna i ett och samma rum. Inledningsvis. Hela ramen hänger i linor i taket, röda och tydliga, som löper samman kring dansarens ena ben. När han rör sig, hissas de tunna plastväggarna runt oss alla upp eller ner. Så småningom ner på golvet där plasten sakta fylls med luft. Men då är själva Dinis Machado redan inne i en annan och rytmisk dans med tydligt asiatiska drag.
Machado är portugis, och har gjort sin master vid svenska Dans- och Cirkushögskolans koreografilinje. Ett team, Hanna Kangassalo, Robert Tenevall och Erik Sjölin, har komponerat musiken till Paradigm. Den, liksom rörelsen, går från det ena till det andra, med röster och texter och växer till ett musiskt, rytmiskt flätverk. Då har Dinis Machado övergått till hemgjord tempeldans och avsikten med att skapa en låtsad eller privatkonstruerad folklore blir tydligare.
Här dansas och gestaltas ett timslångt påstående om allas del i allt, om att en rit kan uppfinnas lika väl som traderas och att en ensam dansare/koreograf kan göra allt som i tiden ”före uppdelningen mellan arkitekt och murare”. Ännu en typisk ur-modernism: intresset för folklore och ”urkällorna” och viljan att omskapa dem för eget bruk. Det går att göra om och om igen, och den här gången följer man nyfiket en envetet dansande kropp i ett rum av skimrande, tunn plast