Quo Vadis: Daghemmet m fl / Gästspel på Dramaten 8-12 juni
Varför just Quo Vadis? Varför just på Dramaten? Jurtan, ett tält av mongolisk typ, har landat framför Dramatentrappan, och vi bänkar oss. ”En punkig teatergrupp” förkunnar Dramaten, oklart redan vid läsning. Obegripligt efter att ha sett en föreställning.
Fem dagars gästspel, och den första aftonens Daghemmet ( som spelas på finska Lastentarha) ger inte mersmak. Amatörism kan vara en frisk fläkt genom teaterdammet, men då krävs att något annat är mycket bra. Tanke och text, till exempel. Det här ser ut som en teatersugen gymnasieklass som har övningar för att ge sig hän och släppa på distansen. Elva vuxna spelar dagisbarn med hull och hår, vilket inledningsvis är en rolig och anti-gullig idé, som avsentimentaliserar Barnet med stort B.
Men idén är inte nog för en och en halv timmes pjäs. Alltför snart anar man att vägen ligger spikrak i skildringen av Finland som ett dagis, förljuget, hämmat och fördomsfullt. Vilket endast kan sluta med katastrof: en skolskjutning.
Kanske frågor om invandrare, samkönade föräldrar och barn med könsneutrala namn är långt mer kontroversiella på andra sidan Östersjön. Kanske barns tankar om sex och döden anses djärvare? Sakta, sakta kantrar munterheten mot absurdism och dystopi.
Hoppas att de andra uppsättningarna med Quo Vadis är bättre; annars är det för sorgligt.
Margareta Sörenson