Soppteaterchef Albin Flinkas i Aniara.2. Foto: Petra Hellberg
Klara Soppteater 25 år: Jubileumssoppa 18 februari
Nostalgi, det är mänskligt. Men det blir inte alltid så bra på en scen. Nuvarande soppteaterchefen Albin Flinkas samlar samtliga tidigare soppteaterchefer som sjunger lite, minns gamla godingar och berättar: Helge Skoog, Iwa Bohman, Med Reventberg och Ole Forsberg i en trevligt småputtrande jubileumssoppa.
Det är en välsignad tur att Pia Johansson spelar kränkt mygga à la Plattan-dropout i en kort sekvens med Helge Skoog – det gör biljetten värd sitt pris. Och det är också dessa parhästar som bjuder på en kortis i improvisationsteater – kul. Det ger en aning om vilket riv en konstförfaren lunchteater kan visa upp, att den kan vara rolig och allvarsam i en lite farligare, respektlösare mening.
Kanske själva jubileumsprogrammet kan få vara en beskedlig återträff för de inblandade. Med Reventbergs Alfhild-tant är i all sin oskrymtade radikalfeminism och superfolklighet en pärla. Flinkas själv är en mycket duktig sångare i musikal- och estradörgenrer, men hur ska han hålla Soppteatern rafflande pigg i 25 år till?
Som väl är kommer Pia Johansson att göra Pia Impro tre gånger under våren. Utan minsta manus, men med desto mer intuition. Den allvarsamma leken kommer som minimusikal – man håller tummarna. Och biter på naglarna samtidigt.
25 år är en hel generation. Soppan har blivit institution. Under tiden har stå-uppare, sitcom och tusen drastiska kortformer rasslat förbi på scener och i teve. Hur ska soppan hitta till en aktuell form och känsla av ny, frejdig, aktuell, satirisk, vanvördig, halsbrytande kvalitet som kan motsvara dess historia. Mer salt i soppan.