Andreas Boonstra: Mys med kändis, regi Paula Stenström Öhman, Moment:teater,
Föreställningens längd: 2, 5 t
Vad allt har jag inte kallat Boonstras registil? Förströdd, fikarast-pratig, schavig, retsamt tillbakalutad, till synes slarvigt ihopkommen och dum-kul självbespeglande – en ifrågasättande anti-estetik. Att regiuppdragen går vidare till yngre personer är med tiden nödvändigt, men kanske regin blev för välgjord och respektfull mot manus denna gång?
Andreas Boonstra har, som så ofta, skrivit pjäsen, men alltså inte regisserat den. Med Paula Stenström Öhmans regi uppstår något som verkar ordentligt och ordnat. Boonstra minus Boonstra-kaos avslöjar en pjäs som inte lodar i varför kändisskap blivit en utopi för många.
Mys med kändis är en parodi på vår tids kändishysteri, dess falska intimitet, bedrägliga framgångslöften och infantila syn på människan och hennes drömmar.
Pjäsen är en variation på temat kändisar umgås på slott/ö/annan plats, talar ut, berättar smärtsamma/lyckliga/pinsamma minnen. Det mest roligt träffande i moments mys-övning är de fem rollerna och hur de tolkas: en magistral deckarförfattare, en kvasifilosofisk trubadur, en ”seriös” men självupptagen skådespelerska, en skidåkerska med ett OS-guld och en alldeles vanlig, exotiskt ordinär, förskolelärare.
Deras tal är långa rader plattityder, trivialiteter och banaliteter – och att nita manlig uppblåsthet är uppenbarligen både lättare och roligare än kvinnlig dito. Oskar Thunberg som larvigt filosofisk vissångare och Anders Berg som pretentiös bästsäljare tävlar om att vara roligast.
Fenomenet kändiskultur visas upp och breds lustfyllt ut. Och breds ut. Och ut. Efter en första rolig halvtimme börjar udd, skärpa och djup saknas. Efter två timmar ekar deras frånvaro. En galnare regi hade kanske kunnat ge kändisfixeringens absurditet ett ansikte och en själ.