På 1700-talet utdömdes spåstraff, 25 rapp, om någon talade romani i offentligheten i Ungern. I dagens Ungern är sex procent av befolkningen på tio miljoner romer och de är assimilerade, en hårt påtvingad assimilering som genomförts under 1900-talet och den sovjetkommunistiska tiden. Andra minoriteter, som landets rumäner, har egna institutioner, men inte romerna som ”bara” är en etnisk minoritet utan land.
Men Ágnes Daróczi ler. Denna magnifika romska kvinna och journalist har inbjudits till teaterfestivalen Dunapart 3 Hungarian Showcase och en förmiddag med samtal om kampen för mänskliga rättigheter och om romernas situation i Ungern.
- För att romer ska kunna börja synas i offentligeheten, måste de ha tillräcklig kunskap, de måste vara tillräckligt moderna, säger Ágnes Daróczi. Inget hindrar dem! När de en gång kom till Europa, var det romerna som medförde nyheter, modernitet, till kulturlivet som skuggspelsteater och ny musik.
Teatern i Ungern är kvalificerad och imponerande, men, säger Andrea Tompa, teaterkritiker, ungerska intellektuella vågar inte tala om den romska frågan. På teatern ser man vita, heterosexuella ungrare, personer som tillhör en minoritet syns överhuvudtaget sällan på en scen. Ur svenskt perspektiv är det också påtagligt att kvinnorna oftast är i minoritet på scenen och att de sällan har roller eller uppdrag på scenen som gör dem till subjekt.
Makten i Ungern har centraliserats, säger Barbara Eros från Human Platform som arbetar för ett starkare och mer medvetet civilsamhälle. Efter 1989 stödde USA den demokratiska utvecklingen i Ungern och efter ungefär tio år blev EU den som mest engagerat stött organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter, fri konst och kultur men också frågor om gender och minoriteter. Det var en stor utmaning för kulturlivet att skapa en fri arena och dess alltjämt underfinansierade aktörer bildar idag alltmer ett parallell-samhälle. Eftersom de får bidrag ”utifrån” stöds de inte av staten och kommer inte ens i dialog med regeringen och andra beslutsfattare.
Ágnes Daróczi berättar om sin egen väg till en universitetsexamen, språkkunskaper och yrkesliv. Hon växte upp i en del av Ungern där de flesta var rumäner, områdets ungrare var en minoritet. På det sättet var romerna inte en ensam grupp utanför majoriteten, det fanns fler minoriteter vilket avdramatiserade utanförskapet, menar hon. För två generationer sedan arbetade romska män i alla möjliga yrken, berättar hon, men idag möts romer av stängda dörrar överallt. Det är mycket svårt att ta sig in i majoritetssamhället.
- För en fungerande minoritetspolitik behövs en tolerant majoritet! Man måste lära majoriteten att vara tolerant, och det kan man endast genom att ge den kunskap. Vad är det att vara rom? Vilka är vi? Europas majoritetsbefolkningar vet mycket lite om romerna. Vet ni till exempel, fyrar hon av mot den bleka festivalpubliken, att Charlie Chaplin var rom? Liksom Elvis Presley, som kom från en släkt av irländska kringresande emigrerade till USA.
Charlie Chaplin, född i England, av kringresande föräldrar hade ingen födelseattest och visste inte exakt när han under 1889 var född. Dokument som kommit fram efter hans död bekräftar att han var rom, och på frågan om han var jude, engelsk eller amerikan, brukade han svara ”jag är människa”. På romani betyder ordet ”rom” just människa.
- Nej minsann, det visste ni inte! ler Ágnes Darozci förtjust. Hon har så rätt. Den romska tillhörigheten har dolts efter förmåga genom sekler eftersom den diskriminerats och setts som underlägsen alla andra. Förintelsen drabbade Europas romer lika hårt som judarna.
Samtidigt har romerna romantiserats som Victor Hugos Esmeralda i Ringaren i Notre Dame, Viktor Rydberg i Singoalla, eller den vackra men farliga spåkvinnan Carmen i Georges Bizets opera. Det har alltid varit utsatt att vara rom. Just nu verkar klockorna vridas tillbaka, och inte bara i Ungern.